MANDELKUBB

När jag var hos mormor häromdagen och hon bjöd på köpta mandelkubb så kom jag på att det är något som jag själv har velat testa på att göra. Men av någon anledning så hade jag fått för mig att det var svårt att göra dem. Jag fick med mig bittermandelolja och ett recept hem från mormor. Receptet kom från mormors mycket välanvända receptbok och hon i sin tur har fått det av sin mor. Det var ett recept som var lite på känn, mjöl skulle man ha i tills degen var lagom. Jag hade ingen som helst aning om när det var lagom med mjöl, och tyckte att jag hade i litervis. Det var kanske att överdriva men det var väl mer än 10 dl i alla fall. Men efter ett tag så kändes det som jag hade hittat rätt, degen var inte längre kladdig trots att den var rätt lös. Det var ungefär så som mormor hade beskrivit den.

Jag bakade ut dem och tyckte att jag gjorde dem ganska små. Trodde jag ja. I ugnen växte de och blev betydligt större. Det såg fint ut, men jag hade ingen temperatur att gå efter och ingen tid heller, men en chansning på 200 grader. Öppnade ugnsluckan och stack in huvudet för att se hur de såg ut, men innan jag ens hade hunnit få in huvudet så kastade jag mig bakåt. En stark ammoniaksdoft slog mot mig. Jag bakar sällan med hjorthornsalt och trodde att något var fel. Men efter en snabb googling så konstaterade jag att allt stod rätt till.

Första plåten blev inget bra och åkte i komposten. Jag var för feg och tog ut dem för tidigt. När de kom ut så sjönk de ihop lite och såg inte alls roliga ut. Nästa plåt däremot - perfekta!